previous; "Du kommer få se henne." Försäkrade Clem. Jag kollade förvånat på honom. Han pekade neråt och fick se Buffys gyllenblonda lockar studsa mot hennes axlar samtidigt som hon tränade med Giles. "Buffy." Suckade jag lättat. Hennes ansiktsuttryck var spänt men hennes underbara leende fanns ändå på läpparna. "Ser du?" Frågade Clem. Jag nickade, "jag måste få träffa henne."
"Det blir nog lite svårare. Hur kommer man härifrån?"
"Hur ska jag veta det?" Svarade jag. "Det är det jag menar." Sade Clem.
"Jag vet inte hur. Jag vet verkligen inte. Men jag måste härifrån. Jag måste träffa henne."

(buffys perspektiv.)

"Vi ska tillbaka till Sunnydale!" Sade Giles och lade ner tidningen och rättade till glasögonen. Jag kollade förvånat på honom, "om du har glömt Giles, så finns inte sunnydale längre." Han log och tog upp tidningen och kastade den till mig, med min reflexer fångade jag den med ett ryck i luften. Det visades stort och tydligt på förstasidan. "SUNNYDALE ÅTERUPPBYGGT!" Jag kunde inte bestämma mig om det var dåligt eller bra, för Giles var det tydligen bra. "Har vi det inte bra här?" Frågade jag. "Det är vårt hem, Buffy." Jag nickade, "jag antar jag ska börja packa." Benen kändes lättare på väg upp för trappan, jag var exalterad på hur de andra skulle reagera på nyheten. "Xander, Willow, Dawn, Kennedy!" Alla kom utspringandes från ett rum. Jag höjde på ögonbrynen och flinade, "vad har ni gjort då?" Dawn slog mig på armen, "kul."
De kollade länge på mig till slut gav Xander upp tystnaden, "vad är det?" Jag log, "vi ska tillbaka till Sunnydale." Willow vred på munnen, "är det inte ganska omöjligt. Hela sunnydale liksom... bom, bam och POFF!" Hon biftade och svängde med händerna och fick som vanligt alla att skratta med sina dåliga förklaringar.
Jag ryckte på axlarna, "det har blivit uppbyggt igen tydligen."
"Det var roligt så länge det varade." Sade Xander och suckade. "Äh kom igen, demonbrudarna är nog fortfarande kvar." Han kollade surt på mig. "Förlåt." Fnissade jag. "Packa!" Sade jag och sprang in i mitt rum och började packa mig egen väska. En ful, gammal och brun väska som säkert hade varit min mammas. Det såg ut som hennes stil. "Är ni redo att åka?" Jag hörde Giles skrika från nedervåningen. Redan? Jag packade ner de sista sakerna i väskan och stängde dragkedjan. Jag tog en sista titt på det lilla rummet och mötte sedan dom andra i hallen. "Redo att åka hem?" Willow nickade ivrigt, "kan knappt vänta." Jag nickade och log, "kom igen då!"
Vi trängdes nerför trappan och möttes av Giles som stod packad och färdig. "Flyget går om en timme. Skynda er." Vi trängde oss in i Giles lilla bil och åkte till flygplatsen.

En timme senare satt vi på flyget tillbaka till Sunnydale. "Ska det bli kul att komma tillbaka till skolan igen Dawn?" Frågade Willow. Dawn kollade på mig, "kom igen! Måste jag börja skolan igen?!" Jag nickade, "absolut."
Flygplanet landade och mörkret hade precis lagt sig ute. "Precis som förr." Suckade jag.
"Jag får faktiskt rysningar av det här stället." Sade Kennedy. Willow gick fram och tog henne i handen, "så läskigt är det väl inte." Hon rynkade på pannan, "vi bor ovanför helvetesgapet!" Jag skrattade, "det har hon faktiskt rätt med."
"Välkommen hem älskling." Alla vände sig om samtidigt och möttes av Angel med ett stort flin på läpparna. "Angelus?" Frågade Kennedy. Alla nickade till svar. Det var inte så svårt att märka, på rösten och på ansiktsuttrycket. "Angelus. Igen, verkligen?" Jag fnös åt honom. "Det är patetiskt." Sade jag. "Lyckas du inte hålla kvar din själ? Och du klagade på Spike. Oj oj." Han skrattade, högt och tydligt. "Trevligt att råkas igen." Sedan var han försvunnen. Jag skakade på huvudet, "vårt problem igen?" Jag kollade på Giles som nickade ivrigt, "vi har ju knappt haft någonting att göra! Jag längtar efter att få packa upp mina böcker. Jag hoppas dom har byggt upp min lägenhet igen..." Sedan började han gå och vi andra gick efter.
De hade byggt upp allting som förr, huset såg exakt likadant ut och jag kände mig lättad över att vara hemma. Jag steg in genom dörren men möttes av ett tomt hus, "just det... Möbler."
Dawn stannade bakom mig, "Buffy! Var ska vi sova?" Jag rynkade pannan och vred på munnen, "förlåt?" Hon viftade med händerna, "whatever."
"Beställa pizza och sova på golvet med sovsäckar. Som utflykt?" Dawn nickade, "deal." Jag log och gick och ringde pizzerian. Jag kom tillbaka och fick se Dawns äcklade min. "Vad är det?" Frågade jag. "Blod." Jag kollade på väggen. "Välkommen tillbaka älskling." Var inskrivet i blod. "Angel." Suckade jag. "Gör det något om vi sover där uppe?" Frågade Dawn. Jag skakade på huvudet, "absolut inte. Pizzan kommer snart." Hon log. "Dawn, du vet att jag älskar dig va? Jag säger det allt för sällan." Hon log, "ja det gör du. Detsamma." Jag lade armen över hennes axlar och ledde henne till trappan, "vi väntar där uppe på pizzan!"